Trötthet och verklighet

Nu är snart 29 graviditetsveckor till ända och det börjar hända grejer. Dock inte lika snabbt som jag skulle vilja. Hux flux ska vi flytta. Ja, inte så värst långt, men ändå. 30 meter räcker för mig just nu och att få ett extra rum och dessutom slippa trappor känns som om det löser många av våra problem för några år framöver. Problemet är bara att vi inte har fått besked om när vi får flytta in. 
 
Jag sover dåligt och drömmer konstigt. Flera gånger har jag drömt om barn som kissar på sig och vaknat jättekissnödig. I natt drömde jag om en tysk nazistmotorcykel med sidovagn som störtade utför ett stup när föraren inte kunde ta svängen. Det spelades upp gång på gång på gång i drömmen. Konstigt och obehagligt mitt i natten. 
 
 
Jag pratade med personer med lite mer erfarenhet av barnvagn än mig och all sa att Emmaljunga är det enda som är något att ha. Det slutade med att jag åkte ner och köpte en begagnad Edge för nästan dubbelt så mycket som jag hade tänkt mig från början när jag började kolla. Jag känner mig nöjd ändå. Just nu står det tillsammans med babyskydd och en massa andra saker på mitt rum hemma hos pappa och bara väntar på att få flytta in med oss i vår nya lägenhet. 
 
Igår började jag min sista kurs innan bebisen kommer och jag känner mig ganska omotiverad. Det känns som något halvviktigt vid sidan av, vilket det ju på sätt och vis är, och nu måste jag ägna helgen åt tentaplugg. Vilken rivstart! Har även tänkt tvätta bebiskläder och kolla igenom om jag saknar något. Dock tror jag att jag är ganska redo så sett. 
 
//Sofia

Kränkning

Jag brukar inte känna mig mindre värd bara för att jag är kvinna men igår på jobbet fick även jag smaka på. Det är inte första gången det händer att kunderna ber om hjälp från Torbjörn istället för mig men de brukar oftast ursäkta sig efteråt men den här gången var det annorlunda. En äldre man från forna Jugoslavien kom in och frågade om jag jobbade där. 
 
- Ja, sa jag. 
- Men det finns väl en annan här också, sa han. En han. 
- Eh ja men jag är ju här nu. 
- Fast jag vill ha hjälp av någon som kan. 
- Fast jag kan faktiskt också, vad ska du ha? frågade jag. 
 
Så hjälpte jag honom med det han skulle ha och när han hade bestämt sig upptäckte vi att det inte fanns tillräckligt i hyllan så jag sa att jag skulle fråga om det fanns större förpackningar någonstans (fast jag visste att det inte fanns det). 
 
- Haha, vad var det jag sa, sa han. Du klarar dig inte utan honom ändå. 
 
Han fortsatte alltså på sitt förnedrande spår fast jag hade visat att jag minsann visst kunde visa vad han skulle ha. Jag hade lust att ge honom en käftsmäll och svinga honom i pungen ut genom dörren. Fy fan. 
 
Ibland skämtar vi om att man skulle ha en fallucka framför disken för jobbiga kunder och den hade suttit på sin plats igår. 
 
//Sofia

Du tycker den är vacker men det tycker inte jag

Jag måste bara skriva av mig lite. Läste nyss en helt vanlig annons i en köp- och säljgrupp på Facebook och det är inte första gången jag stör ihjäl mig. En person som säljer något med beskrivningen "vacker". Fy. En annons ska beskriva vad köparen får och inte vad den tidigare ägaren tyckt om varan. Jag skiter väl i om du tycker att det du säljer är vackert och varför säljer du det då om det är så himla fint och bra?! Över huvud taget hatar jag när vuxna människor skriver så himla fel! Gick ni inte i skolan? Hur svårt kan det vara? 

//Sofia