Trötthet och verklighet

Nu är snart 29 graviditetsveckor till ända och det börjar hända grejer. Dock inte lika snabbt som jag skulle vilja. Hux flux ska vi flytta. Ja, inte så värst långt, men ändå. 30 meter räcker för mig just nu och att få ett extra rum och dessutom slippa trappor känns som om det löser många av våra problem för några år framöver. Problemet är bara att vi inte har fått besked om när vi får flytta in. 
 
Jag sover dåligt och drömmer konstigt. Flera gånger har jag drömt om barn som kissar på sig och vaknat jättekissnödig. I natt drömde jag om en tysk nazistmotorcykel med sidovagn som störtade utför ett stup när föraren inte kunde ta svängen. Det spelades upp gång på gång på gång i drömmen. Konstigt och obehagligt mitt i natten. 
 
 
Jag pratade med personer med lite mer erfarenhet av barnvagn än mig och all sa att Emmaljunga är det enda som är något att ha. Det slutade med att jag åkte ner och köpte en begagnad Edge för nästan dubbelt så mycket som jag hade tänkt mig från början när jag började kolla. Jag känner mig nöjd ändå. Just nu står det tillsammans med babyskydd och en massa andra saker på mitt rum hemma hos pappa och bara väntar på att få flytta in med oss i vår nya lägenhet. 
 
Igår började jag min sista kurs innan bebisen kommer och jag känner mig ganska omotiverad. Det känns som något halvviktigt vid sidan av, vilket det ju på sätt och vis är, och nu måste jag ägna helgen åt tentaplugg. Vilken rivstart! Har även tänkt tvätta bebiskläder och kolla igenom om jag saknar något. Dock tror jag att jag är ganska redo så sett. 
 
//Sofia

En lördag i augusti

Vilken hetta! Ändå visar termometern inte ens 22 grader. Jag var ute och tog en kort promenad förut och fingrarna svullnade till dubbel storlek. Typ. Fötterna likaså. Igår hade jag främmande här i form av Emma, Trang, Frida och lilla Adeline, som inte alls är så liten längre utan fyller 1 helt år om bara några dagar. Adelines pappa kikade också förbi. Så kul att alla som vanligtvis är utspridda över landet råkade vara i Munkfors samtidigt. Vi åt en dundergod hallon- och mangopaj som jag hade gjort och pratade skit, skvaller, barn och graviditet. 
 
 
Jag känner mig ungefär dubbelt så tjock jämfört med vad jag ser ut. Byxorna köpte jag i början av graviditeten i tron om att jag kommer kunna ha dem ända tills bebisen är ute (och kanske lite till, vad vet jag) men när jag drog på mig dem insåg jag att det är mer än magen som växer. Storlek 38 är ett minne blott för häromkvällen när mamma och jag var på teater i fyra timmar var de fruktansvärt obekväma att ha på sig. Det kändes som om jag hade korsett. Kanske ska jag ta och titta med lite nya ögon i syrrans gravidkartong i vilken jag avfärdat de flesta kläderna tidigare på grund av dess enormhet (sorry Jennie). 
 
Min navels utveckling är också spännande. Jag har ju väntat ganska många veckor nu på att den ska vränga sig för det känns som ett viktigt gravidgoal för mig. Just nu ser den ut som Boltons stjärthål ungefär så vi får se hur det hela slutar. 
 
//Sofia